Mamma och pappa har aldrig varit särkilt generösa med beröm. Får jag MVG så är det bara: jaha, det var ju bra. Ett G är ett stort misslyckande för dem. Aldrig några spontana komplimanger, aldrig en kram, ingen sympati.

Om jag har spenderat en hel dag med att städa frågar bara mamma och jag har kommit ihåg att damma överallt. Ingen bekräftelse på att de tycker om mig.

Jag tror att mamma och pappa skaffade barn mest för att det är så man gör. Man träffar någon och sedan skaffar man hus och barn. Jag tvivlar starkt på att de överhuvudtaget diskuterade min och min systers uppfostran. De blev ofta väldigt arga på oss som barn, de kunde vara sådana saker som man själv inte viste att man inte fick göra. detta har gjort mig konflikträdd, jag klarar inte av att någon blir arg på mig. jag vill vara alla till lags och inte göra någon besviken.

Så nu har jag fått skriva av mig lite, nu känns det bättre. Eller nae det gör det ju egentligen inte.